Tacka Gud i allt eller för allt

Bild för boris

Tacksägelse för allt eller i allt?

I senaste Kyrkpressen fanns en angelägen artikel om tacksamheten och om svårigheten att tacka för allt vi är med om och som sker i våra liv.

Många frågor kommer aldrig att få något svar, inte minst när det gäller de mest djupa existentiella frågorna. Men det sätt på vilket vi ser på tillvaron och livet har konsekvenser på hur vi agerar på det som sker. Jag tycker mig se tre tolkningsnycklar utifrån både den bibliska synen på tillvaron och trosbekännelsens tre trosartiklar.  För mig personligen är det tre livsbejakande, livsbefriande och livsbefrämjande tolkningsnycklar.

För det första bekänner vi att livet har en skapare. Vi är inte utkastade i tillvaron utelämnade åt ödet eller slumpen. Jag får därför bejaka allt det vackra, sköna, goda och fina. Livet är värdefullt. Livet har en mening. 

Sen utgår vi från att livet på jorden har gått sönder. Därför sände Gud Jesus som räddare och upprättare av människan och livet. Livet i tillvaron är inte som det ska vara. Vi får tala om olyckor, vi får göra upp med synden i våra liv, vi behöver inte ta sjukdom som Guds aga, vi får sörja vid en dödsbädd, vi får gå till tandläkare och vi får arbeta för rättvisa i världen. Allt det ovannämna blir omöjligt om allt är som det ska vara och vi ska tacka för allt. ”Gud gör inga misstag” säger vi ibland; det är sant, men livet och tillvaron är fullt av misstag som sexuella övergrepp, hunger, prostitution, våld i hem, krig, ja allt från smågnabb till satanism. Hur befriande är det inte att få säga: Det finns inte mening med allt som sker.

Och sedan. Jul, påsk och pingst öppnar nya möjligheter. Gud har segrat över det onda. Hans seger ska en dag genomtränga hela tillvaron när Jesus kommer tillbaka. Till dess söker vi hans gemenskap och hans Andes kraft. Vi kan få uppleva verkligheten i Paulus ord att för den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Alltså inte så att allt som sker samverkar, men det sker där man räknar med Gud. Han tar det onda och svåra i sin hand och svänger det till något gott. Vi kan därför trotsigt mot allt det onda säga: Det kan bli en mening i det som sker.

Livsrealiteterna, bibelns syn på verkligheten och trosbekännelsen ord säger mig att jag inte behöver ta allt ur Guds hand och inte behöver tvinga mig att tacka Gud för allt, men att jag får, tack och lov, lägga allt i hans hand och kan tacka honom för hans närvaro och hans möjligheter i allt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela/Spara