Markusevangeliet kontra DaVinci-koden

Bild för boris

Markusevangeliet kontra Da Vinci-koden

 

Dan Browns thriller Da Vinci-koden har gjort succé. Boken har utkommit på många språk, sålt i miljonexemplar och gjorts till film. Som thriller betraktad är den fängslande.

 

Uppseendeväckande påståenden

Huvudorsaken till bokens framgång är dock den nytolkning av kristendoms budskap som boken gör sig till tolk för. Brown hävdar till exempel följande:

 

* Ingenting i kristendomen är ursprungligt.

* De gnostiska skrifterna är mer ursprungliga än evangelierna i NT.

 *De gnostiska skrifterna visar en ”mänskligare” Jesus.

* Konstantin den store införde på 300-talet tron på Jesus gudomlighet.

* Jesus hade ett förhållande med Maria Magdalena, som resulterade i barn. Ättlingar finns i dag i Frankrike.  

 

När Brown dessutom i sitt förord påstår, att alla beskrivningar av konstverk, arkitektoniska verk, dokument och hemliga ritualer i romanen överensstämmer med verkligheten, förstår man att reaktionerna har varit starka. Visserligen kan man se det hela som en skönlitterär metod. ”Skönlitterära författare som laborerar med fiktiva dokument och ofta renodlar metoden bedyrar gärna att de talar sanning. Det ingår i berättarkonceptet och är ingenting konstigt”,[1] skriver tidigare chefredaktören Bertel Nygård i Vasabladet. Problemet är dock att många frågar sig vad som egentligen är sanning och undrar om kyrkan har ljugit under århundradenas lopp. Romanen rör sig trots allt på ett område som är okänt för många läsare. Man kan som professorn i nytestamentlig exegetik Darrell L. Bock, konstatera att frågorna om tron och förhållandet till Gud är alltför viktiga för att överlämnas åt den förvirrande kategorin ”historiska romaner” där man, trots att det rör sig om skönlitteratur, gör anspråk på historiska fakta.[2]  Problem uppstår, som Tom Thygesen Frederiksen skriver i Det Nye Dialog, om läsaren inte märker bokens ockulta sammanhang och använder boken som fakta för historieskrivning. Ytterst handlar det om att i berättelsens form saluföra en ockult religion.[3]

                  Browns huvudtes är att Jesus hade ett förhållande med Maria från Magdala, som resulterade i barn och att det finns en hemlig ättelinje till Jesus i dag i Frankrike. En hemlig orden, ett brödraskap har fått i uppdrag att skydda de dokument som avslöjar hemligheten om Jesus och Maria. Den hemliga orden har också till uppgift att skydda Maria Magdalenas grav och ska skydda Kristi ättelinje. Denna ättelinje sägs bestå av de få medlemmar av den merovingiska kungaätten som har överlevt in i modern tid. Tempelriddarna tros på 1000-talet ha grävt fram de hemliga dokumenten och katarerna har skyddat dem några århundraden framåt. Brown hävdar att tempelriddarnas rikedomar berodde på att katolska kyrkan betalat dem för att de skulle hålla tyst om de dokument de hittat. 

                  Brown bygger upp sin thriller kring den s.k.graallegenden. Legenden, som framkom i en roman på 1000-talet, handlar där om sökandet efter den nattvardskalk Jesus skulle ha använt när han instiftade nattvarden. Brown ”avslöjar” via lösandet av hemliga koder och gåtor att den heliga graal i stället handlar om den hemliga ättelinjen. Några berömda män, däribland Leonardo da Vinci, påstås ha varit stormän i den hemliga brödraorden, därav namnet på boken. Da Vinci påstås ha målat in Maria Magdalena i målning Nattvarden (den gestalts om vanligen avses vara lärjungagen Johannes).

 

Några klarlägganden

 

Några fakta kan vara klargörande innan vi ser boken i ljuset av Markusevangeliet.

 

•    Tanken på att ”Kristi ättlingar” gifte in sig i den merovingiska kungaätten, som styrde Frankrike 400-700 talet, lanserades av Pierre Plantard 1956. Plantard gjorde anspråk på att höra till den merovingiska kungaätten och på att vara landets egentliga rättmätiga regent.   

•    Listan på stormännen är bevisligen falsk och går tillbaka till en rosenkreuzorden som grundades 1915.

•    Boken antyder att tankegångarna är nya. Uppgifterna om den heliga Graal har Brown dock övertagit från boken The Holy Blood and the Holy Graal,  skriven av Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln. Boken utkom 1980. Brown har lånat så pass mycket material från den boken att han av två av författarna anklagats för plagiat.

• Katharerna var själva emot sexualitet och äktenskap. Att de skulle ha hävdat Jesus äktenskap är långtifrån troligt!

• Tempelriddarna grävde nog inte fram skatter där templet hade funnits, i så fall skulle de ha varit tvungna att gräva sig djupt ner! Fyrtio sju meter enligt en engelsk dokumentär. Det var nog inget mystiskt med deras rikedom. Rika pilgrimer betalade för att få fysiskt skydd.

• Den hemliga orden Prieuré de Sion går inte tillbaka till 1099-talet, som Brown hävdar, utan till Plantard i mitten av 1950-talet.

• Talet om den heliga graal och sökandet efter den heliga kalken är av mycket sent datum och introducerades första gången i en roman på 1000-talet. Kalken omtalades i legender under korstågen och bestod i ett ospecificerat heligt föremål. 

• Leonardo DaVinci var av vetenskapliga skäl på kant med kyrkan. Ingenting tyder på att han skulle ha målat in hemligheter i sin konst.

• Talet om att man skulle ha hittat åttio evangelier är falskt. Troligen menar Brown med de siffrorna att man hittat åttio gnostiska skrifter. Merparten av dessa har ingenting att säga om Jesus. På sin höjd kan man tala om tio kända apokryfiska evangelier, som inte togs med som tillförlitliga skrifter i den nytestamentliga kanon, av den enkla anledningen att de inte var tillförlitliga källor.

 

Da Vinci-koden kontra evangelierna

Boken Da Vinci-koden aktualiserar framför allt evangeliernas trovärdighet. Några jämförelser mellan evangelierna i Nya Testamentet och påståendena i boken kan därför vara på sin plats.

 

  • Evangelierna står för den realistiska och mänskliga skildringen, det var de gnostiska skrifterna som inte kunde ta till sig Jesus mänsklighet, tvärtemot vad Brown påstår. Det kan man lätt konstatera genom att jämföra Nya testamentets skrifter med de apokryfiska evangelierna och Nag Hammadi- skrifterna. De gnostiska författarna kunde till exempel inte tänka sig att Kristus lidit på korset, utan man påstod antingen att det gudomlig i Kristus hade lämnat Jesus före korset eller att man korsfäste fel person. Man diskuterade också huruvida Jesus kunde ha haft behov av att gå på toaletten eller ej! Jesus mänsklighet är i dessa skrifter en ”fantom”, en endast ytlig skepnad, inte verklig mänsklig substans. Dessa frågeställningar och tankar är fjärran från de kanoniska skrifterna där vi möter Jesus med alla de mänskliga känslor vi har. Påståendet att Konstantin den store beställt en ny bibel där Jesus mänsklighet uteslöts och hans gudomlighet förhärligades är därför en lögn, avsedd att förvirra. När Brown skriver att de gnostiska Nag Hammadi- skrifterna ”beskriver Kristi välgärningar i väldigt mänskliga termer” måste Brown nog aldrig själv ha läst dessa skrifter. Det kan vem som helst konstatera genom att själv läsa dessa skrifter.   

  • Jesus gudom kommer fram redan i nytestamentliga brev skrivna 40–50 e Kr, alltså inte vid kyrkomötet år 325 e Kr, som Brown påstår. Vid nämnda kyrkomöte behandlade man vad Jesus gudom innebar teologiskt.

  • De gnostiska skrifterna är yngre än evangelierna och har alltså inte samma värde som historiskt källmaterial. Likaså är de bevisligen inte skrivna av apostlarna och personer, som stod dem nära, vilket däremot de fyra evangelierna i Nya testamentet är.

  • Brown hävdar att Maria från Magdala varit apostel, att kvinnorna haft en upphöjd plats och att kyrkan mörklagt historien om henne genom att göra henne till prostituerad. Det är dock först kring 600-talet som Maria började förknippas med den lösaktiga kvinna som smorde Jesu fötter. Om Maria varit en apostel skulle hon nog ha blivit viktigare än Jesus mor Maria.

  • Evangelierna är på inget sätt emot det kvinnliga. Tvärtom lyfts i dem kvinnan, liksom barnen och de fattiga upp på ett radikalt nytt sätt. Kvinnor var de första uppståndelsevittnena, trots att de inte hade status som vittnen i den tidens kultur - men naturligtvis är evangelierna inte feministiska i vår tids bemärkelse.

  • Ingenting i evangelierna tyder på någon sexuell relation mellan Jesus och någon kvinna. Brown tar sin avstamp för sin teori om förhållandet mellan Jesus och Maria Magdalena i det apokryfiska Filippusevangeliet. Där klagar lärjungarna på att Jesus kysser henne så ofta. Notisen finns alltså i ett apokryfiskt evangelium. Om det, mot förmodan, skulle finnas någon historisk sanning i denna notis, kan den ses utifrån den tidens sätt att hälsa på varandra med en helig kyss och att kvinnorna egentligen inte hade någon plats i en religiös gemenskap. Tanken på ett äktenskap mellan Jesus och Maria Magdalena kommer, som den finländska teologen Timo Eskola noterar,[4] från den amerikanska romanlitteraturen. En annan sak att ett äktenskap mellan Jesus och Maria på inget sätt skulle vara nedvärderande för den kristna tron. Kyrkan skämdes inte för att deras ledare var gifta. Tvärtom. När Paulus i 1 Kor 9 argumenterar för att kyrkans ledare också hade rätt att ha hustrur, skulle han ha kunnat hänvisa till Jesus om han varit gift. Men inget sådant sker. Det faktum att evangelierna på inget sätt noterar något sådant är ett klart tecken på att någon sådan relation nog inte fanns. Påståendet i romanen ”att äktenskapet mellan Jesus och Maria Magdalena är ett dokumenterat historiskt faktum” håller alltså inte sträck.    

  • De gnostiska skrifterna har överlag svårt med det sexuella, det kroppsliga och med det kvinnliga. Ii Tomasevangeliet påstås till exempel att Petrus vill skicka iväg Maria. Jesus sägs svara: ”Jag skall leda henne för att göra en man av henne så att hon också blir en levande ande lik er män. Ty varje kvinna som gör sig till man skall gå in i himmelriket (Logia 114).”

     

     

Det allvarliga

Det allvarliga i Da Vinci-koden är romanens huvudbudskap. Thrillern pläderar för en religion, med det kvinnliga och det ockulta som det gudomliga, med rituella sexuella samlag och där ondskan blir till något gott. Fruktbarhetsgud Baphomet, som omnämns i romanen, liknar mycket häxreligionen Wicca, som konstruerades av Gerald Gardner under inspiration inte minst av Aleister Crowley, den moderna satanismens fader på 1950-talet. Denne Crowley kallade sig själv för 666, denna siffra behandlas för övrigt på ett positivt sätt i romanen. Crowley kallade sig också för Baphomet, dvs. den ockultiska djävul som denne ansåg vara en androgyn ande. Andra ockulta anspelningar är pentagrammet och kortspelet tarot likaså talet om den nya tidsåldern, New Age, Vattumannens tidsålder.

                  Boken slutar med att huvudpersonen knäböjer inför den plats där Maria Magdalena sägs vara begraven. Kristen tro hävdar något mycket mer, nämligen att just denna Maria, vid Jesus grav, fick möta den uppståndne, som därmed också besegrat döden och med kyrkobönens ord ”gjort vår grav till ett vilorum”. 

                  Kristen tro tillber varken det kvinnliga eller det manliga. Både det kvinnliga och manliga är Guds goda gåvor till mänskligheten. För en kristen kyrka har det inget värde att söka den heliga Graal oberoende om detta står för nattvardskalken vid den första nattvarden eller Jesus ättelinje. Det stora i nattvarden är att Herren själv lovat att möta oss i den heliga måltiden. Att ha tillgång till en ursprunglig kalk är inget i jämförelse med detta. Vi är Guds barn och Jesus bröder och systrar. Det räcker gott och väl som ”ättelinje”.

                   

 

 

Den verkliga koden

Block skriver in sin upplysande bok Breaking the Da Vinci Code att den verkliga koden bakom DaVinci-koden helt enkelt är ”en medveten insats för att fördunkla det unika och vitala i den kristna tron och dess budskap”.[5] Man kan hålla med honom. Samtidigt är DaVinci-koden igen ett nytt tecken på att Jesus från Nasaret inte lämnar oss oberörda. Handlar det i grunden om olika försök att undkomma hans offerdöd och unika uppståndelse?  Att lösa mysteriet med att de första kristna mot alla odds började tillbe Jesus, talade om förbannelsens kors som en välsignelse och om Jesus uppståndelse, det är nog den verkliga Jesus-koden. Att knäcka den koden utan att räkna med att han, mot alla odds, lever, har ingen ännu klarat av.

 

Mer läsning i Salo, Jesusberättelsen - fiktion eller verklighet? framförallt avsnittet om de gnostiska skrifterna och deras innehåll.

 

                 

 

[1] Nygård B, Urusel bok om hyfsad underhållningsroman. Art i Vbl 28.3.2005.

[2] Block D.L  Lösningen av DaVinci-koden, 2004, 19.

[3] Tom Thygesen Frederiksen, Da Vinci Mysteriet afslöret, art i Den Nye Dialog marts 2005.

[4] Timo Eskola, Da Vinci-koodi herättää kansainvälistä keskustelua. Art i  Perusta 1/2005.

[5] Block D.L  Lösningen av DaVinci-koden, 2004, 95.

Dela/Spara